Under denna sista promenad möter vi många romaninnor, Carla Capponi, Gabriella Ferri, Elsa Morante – och sextiofem kvinnor till. Mer om det senare. Vi börjar vandringen vid Porta San Paolo i närheten av det forna arbetarkvarteret Testaccio.
Som synes ligger den här promenaden nära slutmålet för den fjärde i södra Trastevere, vid kyrkan San Francesco a Ripa och loppmarknaden bortom Porta Portese. För den uthållige går det alltså att koppla ihop de bägge via bron Ponte Sublicio.
Testaccio ligger i södra delen av Rom, nära Tibern, järnvägsstationen Ostiense och metrostationen Piramide. Det senare namnet syftar på en pyramid, ett gravmonument som byggdes år 12 f Kr åt den mäktige Caio Cestio Epulone.
Pyramiden ligger inklämd i den aurelianska stadsmuren som byggdes nästan tre hundra år senare med försvarsporten Porta San Paolo intill.
Innan vi går in i Testaccio följer vi Viale del Campo Boario till vänster, sen till vänster igen på Via delle Conce och till höger på Via del Porto Fluviale fram till bron Ponte dell’Industria som leder över till Trastevere.
På den här bron avrättade nazisterna den 7 april 1944 tio kvinnor som under hungersnöden hade kommit över mjöl, ämnat för de tyska soldaterna, från ett bageri på andra sidan Tibern.
Till höger, mellan cypresserna, syns minnestavlan med namnen på de tio kvinnorna.
Vid det här brofästet finns det anledning att återigen säga något om Carla Capponi.
Efter de Allierades befrielse av Rom i juni 1944 gifte sig Carla med sin Rosario Bentivegna, läkare och en av partisanledarna. Året därpå föddes dottern Elena, det täcknamn som Carla använt i kampen mot nazisterna. Hon dekorerades med en militär guldmedalj för sina insatser under kriget. År 1953 valdes hon som deputerad för PCI, kommunistpartiet, och 1972 blev hon representant i Roms kollegium.
Samma år som Carla Capponi dog, 2000, gav hon ut boken Con cuore di donna (Med en kvinnas hjärta). Där berättar hon bland annat om massakern på Ponte dell’Industria.
Nu återvänder vi samma väg, passerar pyramiden och Porta San Paolo och går till vänster bakom muren.
Där ligger den protestantiska kyrkogården (Cimitero acattolico di Roma) där mer eller mindre kända icke-katoliker, kvinnor och män, ligger begravda, bland andra den judiska poeten…
Det är en fascinerande kyrkogård.
Men ibland kan man ha otur. ”Kyrkogården stängd på grund av elavbrott.”
Vi följer Via Cao Cestio längs med kyrkogården. Till höger ligger Campo Testaccio där fotbollsklubben AS Roma hade sin hemmaplan under åren 1929-1940.
Här pågår en uppstädning.
AS Romas damlag kom tillbaka till serie A 2018. Den 26 maj 2019 spelade de en vänskapsmatch mot Vatikanens nybildade damlag (bilden) och vann med 3-1.
Vi kommer fram till Monte Testaccio, ”krukskärveberget”…
…en konstgjord kulle som gett kvarteret sitt namn. Den bildades under imperietiden genom att man samlade krossade lerkärl (cocci) som använts för transport av livsmedel av olika slag. Det låg en viktig handelshamn vid Tibern alldeles i närheten. I slutet på 1800-talet byggdes ett stort slakteri här. Det lades ner 1975.
Runt om kullen ligger en mängd verkstäder, restauranger, pubar, klubbar och diskotek.
Där finns också i det gamla slakteriområdet ett stort konstgalleri, Mattatoio di Roma (f.d. MACRO), en skola för folkmusik och andra kulturella verksamheter.
Vi går till höger runt kullen på Via Galvani fram till Via Nicola Zabaglia, och sen till Via Giovanni Battista Bodoni, nummer 82.
Där bodde huvudpersonerna i Elsa Morantes roman Historien (1974), om judinnan Ida och hennes son Useppe, som hon födde efter att ha blivit våldtagen av en tysk soldat. Det här huset ligger nära författarens barndomsgata.
Vi går fram till Via Ginori, sen vänster in till Via Santa Maria Liberatrice 18 där sångerskan…
…Gabriella Ferri växte upp på 1940-talet. Vi har berättat om henne under andra promenader till platser där hon bott och där hon uppträtt.
”även du så närvarande, så ensam i min själ, du som alltid ska älska mig”
Väggmålningen under minnestavlan föreställer henne sjungande låten Sempre. När Gabriellas älskade pappa dog 1975 försökte hon ta sitt liv. Hon fick diagnosen manodepressiv, men levde ett mycket rikt artistliv fram till 2004.
Vi går över Piazza Santa Maria Liberatrice…
…och tar till vänster på Via Giorgio Mastro där vi efter ett par tvärgator kommer fram till Via Amerigo Vespucci.
I huset på nummer 41 växte författaren Elsa Morante upp, hon som skrev romanen om Ida och Useppe.
På samma innergård ligger även ett av Maria Montessoris Casa dei Bambini.
Minnestavlan för den ”utomordentliga författarinnan” sattes upp 2004: ”Ett visionärt sinne/En djup känsla av smärta/En levande medkänsla för de ödmjuka/I stånd att förvandla historien till myt och livet till grym och mystisk saga.”
Under tavlan samlades människor på hundraårsdagen av hennes födelse.
Ute på Via Marmorata passerar spårvagn nummer 3 mellan Trastevere och Villa Borghese, med ändhållplatsen utanför Galleria Nazionale d’Arte Moderna.
Till höger några kvarter bort ligger en park bakom den fascistiska arkitekturens hyllade postkontor …
…Parco della Resistenza dell’Otto Settembre 1943.
När romarna under sommaren 1943 hade befriat sig från Mussolini ockuperades staden av tyskarna. Under striderna den 8, 9 och 10 september vid Porta San Paolo, nära Testaccio och Cestius’ pyramid, dödades hundratals frivilliga motståndskämpar, varav 55 kvinnor. Om detta slag berättar Carla Capponi i sin nyss nämnda bok Con cuore di donna (2000).
Vid minnestavlan med kvinnornas namn, nära ingången till parken, är 55 rosor planterade.
Tavlan restes den 8 september 2010 som en hyllning till de kvinnor som gav sitt liv i försvaret av Italiens huvudstad. (Bokstäverna SPQR ser man överallt i Rom. De är en förkortning för Senatus Populusque Romanus, ”senaten och det romerska folket”.)
Texten på tavlan lyder: ”Femtiofem medborgare, mödrar, hustrur, fästmör, hemmafruar, studenter, arbetare, pensionärer. Åt var och en av dessa tillägnas en ros som symbol för livet och för att hålla levande minnet av deras offer, som lysande vittnesmål om mod, solidaritet, generositet, självuppoffring och frihetsbegär.”
Med denna hyllning till modiga romarinnor avslutas vår åttonde och sista promenad – eller den första, andra eller tredje och så vidare, beroende på var besökaren i Rom börjar sin guidade vandring.
Romarinnor 