Sjätte promenaden – från Piazza del Popolo till Quirinalen

Under denna promenad (2-3 timmar) kommer vi att möta följande romarinnor: Vittoria Colonna, Anna Magnani, Palma Bucarelli, Elsa Morante, Carla Capponi, systrarna Fontana och Faustina Maratti Zappi.

Vi fortsätter där vi avslutade den förra promenaden, nere på Piazza del Popolo, vid kyrkan Santa Maria del Popolo med sina verk av Caravaggio och Gian Lorenzo Bernini. Efter klättringen uppför branten till Pincio med sin utsikt över Rom sneddar vi över terrassen fram till den flotta restaurangen i Casina Valadier. Där utanför hittar vi…

…poeten Vittoria Colonna (1490-1547), hon som kom från en familj med uråldriga anor och blev förlovad vid sex års ålder med en markis, som stupade 1525 varefter Vittoria gick i kloster (se första, tredje och femte promenaden).

Detta är en av tre kvinnliga byster (och 225 manliga) i Villa Borghese. De andra två är Santa Caterina da Siena och nobelpristagaren i litteratur 1926 Grazia Deledda.

I närheten av Vittoria står ytterligare en av Roms tretton obelisker med en intressant historia som vi inte ska dra i sin helhet här. Det får räcka med att säga att den ursprungligen restes i Egypten under första hälften av 100-talet e. Kr. av den romerska kejsaren Hadrianus (Adriano) för att ära hans avgudade Antinoo, som drunknade i Nilen under oklara omständigheter.

Vandringen genom Villa Borghese fortsätter på Via dell’Obelisco och Via delle Magnolie, sen till höger längs med galoppbanan vid Via San Paolo och in på Via Goethe till vänster om poetens staty. Framför Casa del Cinema finns numera…

Bildresultat för largo anna magnani

…som invigdes den 3 november 2010.

Relaterad bild

Filmstjärnans son Luca var närvarande vid ceremonin och berättade att minnesplatsen hade en speciell betydelse för honom eftersom han och modern om kvällarna brukade rasta hans hundar just i Villa Borghese. (Mer om Anna Magnani i den andra och den tredje promenaden.)

Nu ska vi äntligen besöka det konstmuseum där Palma Bucarelli var chef i trettiofem år, 1942-1977.

Vägen dit – bland mängder av flanörer, segways och fyrhjuliga trampfordon – går snett till vänster genom parken. Först på Viale di Casina di Raffaello och Viale del Lago fram till den lilla sjön med sitt grekiska tempel och sina roddbåtar.

Därefter till vänster om sjön och rakt fram till den breda trappan som leder ner till Galleria Nazionale d’Arte Moderna. Där passerar spårvagnarna 3 och 19. Svenska Institutet ligger en bit bort till vänster på en gata som börjar vid fontänen.

Palma Bucarelli (1910-1998) omtalas som en hårdför, stridbar och framåtsyftande chef. (Se den femte promenaden.)

I många år levde hon själv med sina älskade hundar i en våning på museet, även under den tid då hon var gift. När journalister frågade henne varför hon inte hade några barn svarade hon: ”Om jag hade hetat Paolo, skulle ni ha ställt samma fråga då?”

Det är ett vackert museum…

…med mängder av intressanta konstverk, till exempel Min hustru av Paolo Troubetzkoy (1911).

Under andra världskriget såg Palma Bucarelli till att flytta undan de flesta av verken till mer skyddade platser, en av dem var Castel Sant’Angelo där denna korsfästa martyr hamnade, Eulalia Cristiana av Emilio Franceschi (1880).

Inköpet 1959 av Alberto Burris Il grande sacco ledde till en våldsam debatt om den abstrakta konstens mening och värde.

Bucarelli kallades till en parlamentarisk utfrågning om hur hon hanterade statliga medel.

Flera konstnärer målade hennes porträtt.

Detta, av Alberto Savinio från 1945, var hennes favorit, berättar hon i en intervju.

Inget av porträtten visas i Galleriet. De finns nere i magasinet, förklarade en museiintendent litet beklagande. Det verkar som om den nuvarande ledningen har ett kluvet förhållande till den tidigare lysande och framstående chefen, trots att det gått många år sen hon (motvilligt) slutade 1977.

En liten gatstump utanför Galleriet är dock uppkallad efter henne.

Vi går till vänster förbi djurparken, fortsätter till höger på Via dell’Uccelleria och passerar Galleria Borghese där man måste förboka inträdesbiljetten för att se flera verk av Gian Lorenzo Bernini, här Plutos våldtäkt på Proserpina (1621).

Bildresultat för galleria borghese

Vi lämnar parken Villa Borghese, korsar Via Pinciana och går in på Via Sgambati.

Där bodde Elsa Morante på nummer 9 efter giftermålet 1941 med författaren Alberto Moravia. (Se tredje och femte promenaden.) Det var hans barndomslägenhet. I bakgrunden skymtar Galleria Borghese.

Vid Via Po tar vi till höger, sen över Corso d’Italia, ner på Via Romagna och Via Boncompagni.

Där, på nummer 18, ligger Museo Boncompagni Ludovisi per le Arti Decorativi.

Palma Bucarelli levde ett flott liv med fester, sportbilar och skidsemestrar. Sin eleganta garderob donerade hon till detta museum.

Framme vid Via Veneto ligger den amerikanska ambassaden till vänster i det praktfulla Palazzo Margherita. Vi går till höger in på den fashionabla gatan där Federico Fellini spelade in Det ljuva livet (La Dolce Vita, 1960) med Anita Ekberg, en annan svensk (nästan) romarinna som bodde i Genzano söder om Rom.

Bildresultat för det ljuva livet anita ekberg

Här badar hon med Marcello Mastroianni i Fontana di Trevi, som vi inte kommer att bese under våra promenader. Men där hamnar säkert turisten ändå förr eller senare.

Under restaureringen av fontänen för några år sedan kunde man gå ned i den.

Efter några steg på Via Veneto står vi utanför Hotel Excelsior.

Här deltog partisanen Carla Capponi den 17 december 1943 i ett attentat mot tyska officerare. Kvinnor i motståndsrörelsen fick i början inte förtroendet att bära vapen, men Carla hade lyckats stjäla en pistol från en militär på en fullsatt buss. (Se den andra och den femte promenaden.)

En kort sträcka på Via Veneto upp mot den aurelianska stadsmuren ligger ett annat hotell, Marriot Grand Hotel Flora. Där bodde Palma Bucarelli (som hade gått i samma gymnasium som Carla Capponi) en tid innan hon flyttade in på ”sitt konstgalleri”. Det måste ha varit samtidigt som attentatet mot nazisterna utanför Excelsior.

Vi hittar ett övergångsställe och fortsätter rakt fram in på Via Emilia.

Här, i huset man ser i backspegeln, bodde systrarna Fontana, Zoe, Micol och Giovanna, när de kom till Rom 1936. De öppnade sin första ateljé i lägenheten. Portvakten gjorde reklam för deras verksamhet och gav dem deras första kunder. (Se den femte promenaden.)

De flyttade runt hörnet till Via Liguria 38 och utökade sin verksamhet.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är bild-39.png

Internationellt kända blev de…

…när de sydde klänningen till skådespelaren Linda Christians bröllop 1949 med filmstjärnan Tyrone Power.

Micol Fontana

En av deras berömda klänningar, ”il pretino”, inspirerad av kardinalernas utstyrsel.

Vi går tillbaka ut på Via Veneto, nerför backen till höger och stannar på Piazza Barberini.

Ett annat av Carla Capponis attentat ägde rum här i december 1943. Utanför biografen Barberini dödades åtta tyska militärer av en bomb.

I förgrunden står Gian Lorenzo Berninis Tritonfontän, som uppfördes 1643 på uppdrag av påven Urban VIII Barberini.

Här, i backen upp till kullen Quirinalen från Piazza Barberini, till vänster i hörnet mellan Via delle Quattro Fontane och Via Rasella, stod Carla Capponi den 23 mars 1944 och väntade med en överrock i handen. Längre ner på Via Rasella gick en annan partisan med en kärra och förklädd till gatsopare fram och tillbaka.

När den tyska plutonen som vanligt vid den här tiden tågade gatan uppåt apterade han sprängladdningen under soporna på kärran och gick snabbt upp till Carla för att ta på sig överrocken och i likhet med henne försvinna i mängden. En stund senare sprängdes 33 tyskar till döds och många skadades.

Övriga tyskar började skjuta vilt omkring sig. Skotthålen är som synes kvar.

Dagen efter hämnades tyskarna med att avrätta tio romare (plus fem) för varje dödad soldat ute i ett grustag vid Fosse Ardeatine nära Via Appia Antica i södra delen av Rom. Idag är platsen ett gripande monument över de 335 avrättade männen och kvinnorna.

Bildresultat för Mausoleo Fosse Ardeatine

Just på Via Rasella bodde författaren Faustina Maratti Zappi (1679-1745) de sista åren av sitt liv. Vi nämnde henne när vi under den tredje promenaden besökte Bosco Parrasio och Accademia dell’Arcadia vid Trastevere. Vi ska snart få veta mer om henne.

Bakom gathörnet där Carla stod och väntade ligger Palazzo Barberini. Palatset påbörjades 1625 av Carlo Maderno med Francesco Borromini som medhjälpare och fullbordades av Gian Lorenzo Bernini 1633. Idag är det ett statligt museum för äldre konst.

Vi klättrar vidare i backen upp till Francesco Borrominis kyrka San Carlo al Quirinale, även kallad San Carlino därför att den är så liten.

Bildresultat för San Carlino al Quirinale

Där möter vi som utlovat…

Faustina Maratti Zappi. Carlo Maratta (1701).

…Faustina Maratti Zappi (1679-1744). Hon var utomäktenskapligt barn till konstnären Carlo Maratta, som 1698 gifte sig med hennes mor när han blev änkling. Hon fick en god humanistisk utbildning i musik, konst och poesi. Här är Faustina avporträtterad av sin far.

En dag i maj 1703, på väg till mässan i Borrominis kyrka blev Faustina våldsamt antastad av Giangiorgio Sforza Cesarini, en man av nobel familj och som hon möjligen kan ha haft en relation med. Hon lyckades dock värja sig. Hon fick honom dessutom dömd för överfallet, i likhet med vad Artemisia Gentileschi hade lyckats med nästan hundra år tidigare (se första promenaden).

Senare gifte sig Faustina med en poet och blev själv en renommerad författare och målare, som sagt invald i Accademia dell’Arcadia under namnet Aglauro Cidonia.

Här, vid Salita Montecavallo, alldeles nära Quirinalpalatset, bodde makarna med två barn (varav ett dog i späd ålder). Deras hem blev en samlingspunkt för en kulturell elit. Bland andra Georg Friedrich Händel och Domenico Scarlatti gästade deras salong.

År 1728 påstod en viss ung man att han var son till Faustina och Giangiorgio Sforza Cesarini, mannen som hade överfallit henne tjugofem år tidigare. Det blev en process som varade i sexton år, men som hon vann 1744 ett år före sin död. Då bodde hon som sagt på Via Rasella, nära huset med kulhålen.

Begravningen av Faustina ägde rum 1745 i Borrominis fantastiska minikyrka, som ligger intill Quirinalpalatset, presidentens residens. Där slutar vi vår promenad framför denna romerska obelisk från 100-talet e. Kr., en imitation av de egyptiska obeliskerna.

En annan dag kan man efter förbokning och noggranna säkerhetskontroller följa en två timmars guidad visning i palatset.

Och vem möter vi här om inte Agostino Tassi, just han som våldtog Artemisia Gentileschi 1611. Fem år senare fick han i uppdrag av påven Paulus V Borghese att måla frisen som löper under taket i en av de många praktfulla salarna.

Kommentera