Under den här promenaden kommer vi att nämna följande sju romarinnor: Giulia Farnese, Vannozza Cattanei, Heliga Birgitta, Maria Bellonci, Elsa Morante, Carla Capponi och – den enda nya bekantskapen – Maria Montessori.
Vandringen följer en av Roms tre metrolinjer, B, en kort sträcka mellan stationerna Cavour, Termini och Castro Pretorio, för att sedan vika av ner till arbetar- och studentkvarteret San Lorenzo.
Vi börjar vid kyrkan San Pietro in Vincoli på kullen Esquilinen. Där förvaras de kedjor (vincoli) som aposteln Simon Petrus ska ha hållits fången med.
I kyrkan finns också Michelangelos skulptur av Moses i ett gravmonument till Julius II (Giulio 1443-1513), påbörjat 1505. Det var den påvens systerson som Giulia Farneses dotter Laura gifte sig med.
I sitt tredje av Rodrigo Borgias fyra arrangerade äktenskap för Vannozza Cattanei levde hon i början av 1500-talet med en förmögen man i detta palats vid Piazza San Pietro in Vincoli. Vannozza födde sju barn och blev änka fyra gånger.
Trappan ned mot Via Cavour kallas Salita dei Borgia.
Nere till höger härifrån sett ligger på Via Cavour 258 Regio Istituto Tecnico Leonardo da Vinci. I fonden syns Colosseum.
Här möter vi den världsberömda pedagogen Maria Montessori (1870-1952) för första gången. I detta gymnasium studerade hon på 1880-talet naturvetenskap, teknik och matematik. Vi kommer snart att berätta mer om henne.
Vi går tillbaka Via Cavour fram till metrostationen och ner i det gamla slumområdet Monti, före detta Suburra, numera en gentrifierad stadsdel. Där tar vi Via Urbana till höger och kommer fram till Via Panisperna.
Där ligger kyrkan San Lorenzo in Panisperna med minnen av Heliga Birgitta. ”Kyrkan är stängd”, ropar en av byggnadsarbetarna som håller på att hänga upp vindskyddet. Men vi passar på att smyga uppför trappan där bakom när de går på kafferast.
Kyrkan var mycket riktigt stängd. Heliga Birgitta brukade gå runt i Rom för att be vid helgonens gravar. Vid den här kyrkan tiggde hon allmosor till de behövande. (Ordet ”panisperna” kommer från det latinska uttrycket ”panis ac perna”, maträtten bröd med prosciutto som serverades i dessa kvarter.)
Inne i kyrkan finns ett Birgitta-kapell. En bild från nätet visar den sarkofag där hennes kvarlevor vilade inför hemresan 1373 till Sverige. Resan tog sju månader att genomföra.
Vi går tillbaka till Via Urbana. En bit uppe i backen ligger den medeltida kyrkan Santa Pudenziana med anor från 300-talet.
Kyrkan är de katolska filippinernas helgedom i Rom.
Nyligen har en konstvetare, som vi nämnde under den första promenaden, identifierat Giulia Farnese som en av personerna, den andra från höger, på absidmosaiken som restaurerades på 1500-talet. Mannen med vitt skägg ska föreställa hennes bror Alessandro, senare påven Paulus III, som genom hennes förhållande med Rodrigo Borgia/påven Alexander VI blev utsedd till kardinal.
Nu korsar vi Via Cavour in på Via Liberiana och sen till höger vid Via dell’Olmata. På nummer 9 med oskyltad entré hittar vi Casa di Accoglienza Suore di Santa Elisabetta, ett budgethotell som drivs av nunnor. ”Accoglienza” betyder välkomnande och det stämmer bra på detta ställe.
Till vänster skymtar Basilica Santa Maria Maggiore.
Klosterträdgården med alla sina växter och sin fiskdamm är en stilla oas mitt i Roms larmande centrum.
Syster Maria är en av nunnorna som sköter om trädgården.
Från terrassen högst upp har man utsikt över hela Rom, här över Basilica Santa Maria Maggiore.
Inne i kyrkan en ammande Madonna intill påven Clemens IX (1600-1669).
Från Via Merulana…
…ser vi basilikan och torget med sin kolonn och skulpturen av Madonnan överst. Kolonnen uppfördes ursprungligen på 300-talet på annan plats och flyttades sedan hit 1614 på uppdrag av Paulus V Borghese, samma påve som lät Artemisia Gentileschis våldtäktsman Agostino Tassi dekorera en sal i Quirinalpalatset.
Till höger om kyrkan ligger Via Daniele Manin och gymnasiet Pilo Albertelli (efter en filosofilärare och motståndsman. Han dödades av nazisterna i massmordet vid stenbrottet Fosse Ardeatine 24 mars 1943, efter bombattentatet på Via Rasella dagen innan – där Carla Capponi var med).
I det gymnasiet gick Maria Bellonci kring 1920, författaren av bland annat en bok om Lucrezia Borgia. Vi berättade om henne senast vid Piazza di Spagna. Men då hette skolan Liceo Classico Umberto I (efter Italiens andra kung, även han mördad, av en anarkist 1900). Basilica Santa Maria Maggiore skymtar i bakgrunden.
En tidigare elev på skolan var Enrico Fermi, nobelpristagaren i fysik 1938, en av dem som utvecklade atombomben. Det är han som hedrats med en minnestavla på skolväggen.
Marias familj bodde alldeles runt hörnet på Via Farini.
Där i närheten har medlemmar i den nyfascistiska organisationen CasaPound ockuperat ett helt hus utan att myndigheterna lyckas avhysa dem.
Vi går ut på Via Cavour igen där tusentals personer den 24 november 2018 demonstrerade mot kvinnovåld.
Vid Piazza dei Cinquecento och järnvägsstationen Termini fortsätter vi på Via Solferino och sen rakt fram till Viale Castro Pretorio. Där ligger Nationalbiblioteket, Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio Emanuele II.
Inne till höger finns rekonstruktionen av Elsa Morantes arbetsrum på Via del Oca 27 nära Piazza del Popolo som vi berättade om under den femte promenaden.
Bakom biblioteket finns ett stort sjukhusområde, Policlinico Umberto I, där åtminstone en av våra romarinnor har satt sin fot, den flera gånger nämnda partisanen Carla Capponi.
Vi kommer dit genom att gå till höger utanför biblioteket, sen till höger igen längs den aurelianska stadsmuren…
…och till höger in på Viale del Policlinico.
Den 19 juli 1943 bombade amerikanarna och deras allierade tyskarnas transportlager vid järnvägen och nära arbetarkvarteret San Lorenzo, där Carla Capponis mor bodde. Carla begav sig till Policlinico för att söka efter modern som hon befarade hade skadats. Hon blev kvar där för att jobba som volontär och engagerade sig senare i den kommunistiska motståndsrörelsen.
Nu går vi för att träffa den sista romarinnan på denna promenad, henne som vi nämnde som hastigast på Via Cavour, pedagogen Maria Montessori (1870-1952).
Framför sjukhuset följer vi Viale del Policlinico och Viale delle Scienze. Till vänster ligger ett av Roms universitet, Europas största, La Sapienza som grundades 1303 och som nu har över 150.000 studenter spridda över flera campus. Vi går vidare längs Piazzale Aldo Moro, uppkallad efter en tidigare premiärminister som 1978 kidnappades och mördades av Röda brigaderna…
…efter att ha suttit inspärrad 55 dygn i ett sådant här bås på 3, 24 kvadratmeter, rekonstruerat av konstnären Francesco Arena och utställt på konstmuseet MAXXI våren 2018.
Vi fortsätter på Via Marrucini, korsar Via Tiburtina in på Via dei Sardi och tar tredje tvärgatan till höger. På Via dei Marsi 58 ligger Casa Bambini, den första av Maria Montessoris skolor som öppnades 1907.
Maria Montessori växte upp i en borgerlig familj där föräldrarna ville att hon skulle bli en vanlig hemmafru. I stället valde hon att studera medicin, efter att i gymnasiet som vi passerade på Via Cavour ha tagit examen i teknik och naturvetenskap.
När Maria sökte in på den Medicinska fakulteten vid La Sapienza blev hon först inte antagen därför att hon var kvinna. Men, som det sägs, efter påtryckning från ingen mindre än påven Leo XIII (Leone 1810-1903) ändrade sig universitetsledningen.
De manliga studenterna accepterade dock inte hennes närvaro. De utsatte henne för hot och trakasserier. Därför släpptes hon in i föreläsningssalen sist av alla och fick sitta längst bak. (Man kan jämföra med Fiammetta Michaelis och hennes kurtisankollegor på slutet av 1400-talet som vi berättade om under den andra promenaden. Men de släpptes ju i stället in först till mässan i kyrkan Sant’Agostino för att inte väcka uppmärksamhet…)
År 1896 blev Maria Montessori den första kvinnan i Italien att doktorera. Hon lade fram en avhandling i psykiatri som fick högsta betyg.
På mentalsjukhuset Santa Maria della Pietà (nu nedlagt) i nordvästra delen av Rom utvecklade Montessori kring sekelskiftet nya pedagogiska metoder för att undervisa handikappade barn (som man sa då, om man inte använde ännu värre ord).
Sjukhusparken med sina många muralmålningar är väl värd ett besök – en annan gång. Den nås då, efter en lång och skakig tur på Roms bedrövliga gator, med buss 49 från Piazza Cavour.
År 1909 kom Montessoris första bok ut, Il metodo della pedagogia scientifica applicato all’educazione infantile nelle case dei bambini.
Maria Montessori startade som vi sett egna skolor för barn i fattiga områden, Casa dei Bambini, där hon praktiserade sina pedagogiska metoder.
Montessoris idé om inlärning handlar om att gå från det konkreta till det abstrakta.
Maria Montessori blev som sagt en världsberömd forskare och pedagog. Idag finns det mer än 22.000 montessoriskolor runt om i världen.
Det har skrivits många böcker om Maria Montessori. Hon har prytt italienska sedlar…
…och frimärken – och även omslaget till Time.
Skolor, institut och gator har fått hennes namn. En av gatorna ligger rätt nära det före detta mentalsjukhuset Santa Maria della Pietà där hon en gång arbetade.
Nu kan det vara hög tid för en caffè lungo på Bar Marani, Via dei Volsci 62, en parallellgata till Via dei Marsi där det första Casa Bambini ligger.
Det är ett enkelt, men populärt fik (stängt på måndagar) med sjuttiotalsstämning för studenter, pensionärer och andra som håller till i kvarteret. Man talar om för den vänliga damen i kassan innanför dörren vad man vill ha, betalar en ringa slant, sätter sig ute i pergolan och inväntar sitt kaffe och sin smuliga cornetto. Sen kan man bli kvar ett bra tag med sin bok, sitt anteckningsblock eller sitt sällskap.
Romarinnor 